I söndags bestämde jag mig för att låta ponnysarna vara ute nattetid när vädret är okej. Vi har en fint avbetad hage där de inte föräter sig och kvällen var fin. Måndag lunch tar barnen in hästarna och jag kommer ner lagom tills det är dags att sadla och vi sticker ut.
Oscar har tagit ett stort kliv och red med ut på Trixi, travade till och med på vår stora äng Kattrumpan.

Tävlingarna på Ryttis började kl 17 idag men vi var rädda för att fastna i trafiken så vi åkte hemifrån redan 14.30, utan trafik tar resan ca 30 minuter men en buss hade fastnat i Klaratunneln och det verkade vara allmänt kaos i stan. Vi blev tidiga och barnen intog gröna banan med lite gymnastikövningar i väntan, Victors ridbyxor var både gröna och grå innan han satt upp.

Trixi behöver väckas lite, vilket är bra, det var ju därför vi köpte henne, det är ju Oscar häst och han ska inte ha någon Ferrari. Men när hon väl är igång går det nästan som på räls. Lite tittig såg jag att hon var men Victor styrde runt 50 cm felfritt. Sen var det Barbies tur på 60 cm lite stressigt blev det då det bara var fem ekipage emellan men Victor tog det med lugn och han var inte ett dugg nervös idag. Barbie stoppade en gång, bjuder inte lika bra bortåt som hemåt, överlag var det lite halvdåligt flyt. Andra rundan 70 cm rev hon första hindret annars felfri. Är lite brydd över att hon inte har samma turbo som förut... Gjorde en check på alla hästar för tio dagar och hon var u.a så det kanske bara är sommarlättja. Vi hoppas på det men jag har henne under lite extra "observation".

Max fick bra snurr på Cim, han måste också väckas lite och få igång galoppen men när han väl får det blir det hur bra som helst. Två nollrundor med jättefint flyt :) Med beröm MVG!

Sen hade vi Caroline och Terran med från Anneberg också, Caroline är numera vuxen med egna småbarn men har vuxit upp som ponnybarn på Anneberg. Nu red hon mamma Pians häst till två nollrundor. Premiär för Bonterra på tävlingsbanan och för Caroline med många års tävlingsuppehåll. Well done!

Tack till Ebba för dina fina flätor i svansen och till Tilda, Sara och Nico som groomade och hjälpte oss att leda runt hästarna. Det blir lätt när man är så många :)

Första dagen på ett långt härligt sommarlov! Max körde ett litet genrep inför tävlingen i morrn, Cim var jättefin och flög över hindren. Ebba tog ut Barbie på en liten lugn tur på vägarna sen lekte de runt hela gänget, Ebba, Tilde, Max, Oscar och Victor. Jag kan inte nog säga hur jag gläds åt att se deras glädje och att dom leker så bra tillsammans. Oscar & Victor är tre år yngre än tjejerna och Max men det märks inte. Det hade förmodligen inte varit den sammanhållningen om det inte var för det gemensamma hästintresset som på nåt sätt får alla att umgås med alla. Hästar gör nåt med oss så är det bara :)

Hoppträningen i söndags till att börja med. Någonting har hänt med Victor och hans ridning, det verkar som han helt plötsligt inte räds någonting, tidigare kunde han tycka det gick lite för fort eller att det var lite för högt men ingetdera skrämmer honom längre. Cissi berömde honom för att han verkligen rider mellan hindren.

Cissi höll hindren ganska låga men på slutet fick dom hoppa två hinder där utsprånget låg på 90 cm. Trixi kom lite fel mellan hindren en gång och stannade så Victor ramlade av, han gjorde sig inte illa, landade på fötter, hoppade orädd upp och nästa gång seglade hon över. Det är fantastiskt att se utvecklingen, hur den kommer i trappsteg, denna gång har han tagit ett stort sådant.

Den största och bästa nyheten står nog Oscar för, han har faktiskt har ridit fem gånger nu. Gång nummer två blev han rädd och ledsen och för första gången kröp det fram att han ser hela tiden en bild där hästen hoppar till och han ramlar av. För mig var det en liten aha upplevelse och jag drar mig till minnes en gång för några år sen när jag ska ut på en 3-åring som varit absolut dösnäll de två månaderna jag haft honom. Killarna sitter vid fikabordet vid stallet, tre meter från där jag ska sitta upp. Jag hoppar upp men när jag ska vända hästen får han ett sadeltvång utan dess like och jag som inte var beredd flög som en vante och landade på ryggen. Gudskelov hade jag väst på mig annars vet jag inte hur det gått. Kanske den bilden etsade sig fast på hans näthinna. Glädjande nog hade vi ett bra “snack” och nästa dag när han satt upp sa han att “det bästa jag vet är att rida” Smiley smile Än så länge är det bara skritt men för mig får han skritta ett år om han vill. Så länge viljan finns där, för han är fascinerad av ridningen, kommer jag att leda runt honom.

Idag red Nico och Victor ut, det är Max’s riddag men han får inte ha hjälm på fem dagar. En liten incident hände i måndags.

För fösta gången lämnade vi barnen ensamma hemma på gården, vi skulle på ett möte i skolan som ligger tre minuter ifrån oss.

Max kom med 15-bussen, de tar lilla vattenjeepen, kopplar på cykelsläpet bakom och kör runt Max i det. En lite för snäv kurva, ingen hjälm, Max ramlar ur, slår i huvudet och börjar blöda ordentligt så när vi kom hem 40 minuter senare sitter de i soffan rätt slaka alla tre och hela toaletten var blodig. Så typiskt att det skulle hända när vi var borta och för ovanlighetens skull fanns ingen vuxen på gården. Tur i oturen var det inte så farligt, Max fick åka in och limma igen jacket men i det stora hela kom han lindrigt undan. Learning by doing för både föräldrar och barn...

Nico imponerade idag och sadlade och tränsade själv när jag vände ryggen till, alla remmar på rätt plats och rätt spända. “Hur lyckades du med detta?” utbrister jag förvånat. "Genom att titta på hur du har gjort". Så klart. Klipsk unge Smiley smile

På tisdag ska vi till Ryttis på Livdragonernas Pay and jump på stora gräsbanan! Jag har anmält Barbie till en 60 cm och en 70 cm, Victor vill hoppa högre och det ska han få men vi skyndar lite långsamt. Trixi får också hoppa med på 50 cm. Vill att han ska komma hem med gott självförtroende, vara glad och få längta lite efter de högre höjderna. Han är ju faktiskt bara åtta år.

Som avslutning måste jag bara få berätta om Vreni som nu har kommit. Vreni kom från Schweiz till gården som ung 1954 och arbetade åt Fru Jonsson (pojkarnas farmor) i 30 år! Vreni är en människa som gör avtryck, hon är 84 år och en arbetsmyra utan dess nåde, hon är knivskarp i skallen och har glimten i ögat. Alltid hittar man henne i någon rabatt, alltid är hon barfota och lätt kut-ryggad ser man henne pila över gårdsplan. Hon är insatt i världshändelser, politik och berättar i timmar om hur det var på Anneberg förr. En människa man bara älskar och barnen de viker inte en tum från hennes sida. Dom ligger gladeligen i en rabatt en hel dag eller sitter med i tvättstugan när hon stryker, i timmar sitter de där och bara fascineras av henne. Vi är så glada att ha henne här och Victor har gjort klart för henne att hon MÅSTE åka med på tävlingen på tisdag. Nu ska jag tillägga att allt jobb hon gör här är på helt frivillig basis, hon älskar att vara i farten.

Det blev ett långt inlägg, hoppas ni inte tröttnade! Allt gott

Idag red Max och Victor ut med Max´s mamma och Pian. Pian är min arbetskamrat och förtrogne, en kär vän. Hon har varit här sen tidernas begynnelse och är lika engagerad i stallet som jag är. Idag tog Victor och Pian varandra i hand när dom red sida vid sida och konstaterade att “det här är är ju rätt häftigt, det var inte länge sen ni låg i barnvagnen utanför stallet. Så det kan bli, nu rider vi här tillsammans”.
Det är coolt, mammaglädje till 100%!

Gänget red ner på vår stora äng med det underbara namnet Kattrumpan. Trixi klarade testet, att inte dra iväg eller skena på en stor äng, dock kunde hon inte motstå det nästan meterhöga gräset. Varför galoppera när man kan äta tyckte hon och drog ner huvudet i backen så Victor var på väg av och tyglarna hängde vid öronen. Hon är ju gudskelov snäll så det gick bra och han kom upp.

De behöver galopperas båda ponnyerna, Trixi är lite för rund och go och Cim har lite mage. Cim får inte gå på gräs, han har Cushings syndrom, lindrigt och är inte sjuk men risken för fång är större då. Trixi har lite fettansamlingar på halsen så hon behöver bränna lite fett. Långa galopper tror jag är bra för dem.

Vi har ett litet björkhinder på Kattrumpan, det ville barnen hoppa såklart, Cim är en klippa, hoppar allt man styr honom på så han fick vara lite draghjälp till Trixi som sprang på sidan några gånger.

Oscar och jag körde 6-hjuling idag, jobbigt att cykla i det höga gräset... Oscar red faktiskt igår, sex varv i ridhuset och i morgon har han spetsat in sig på att rida Bergudden-rundan med Nico :)

Idag var säsongsavslutning för Haking-träningarna för Max & Cim. Haking ska operera sitt knä så han blir tyvärr borta till mitten av juli. Max var taggad och ville hoppa högt idag, de sista sprången låg på 1.05 meter och Max sken som en sol! Efter träningen följde vi med Haking och vinkade av honom vid bryggan, när vädret är fint tar han båten och ikväll var en underbar kväll efter allt regnande. Haking bor båtvägen 5-10 minuter bort så det är nytta förenat med nöje för hans del :)

Hon är en liten pärla vår Trixi! Hon har anpassat sig här snabbt och verkar nöjd med tillvaron, den enda som inte gillat läget är Barbie som är mäkta missnöjd med sin nya vän. Barbie är som ler och långhalm med min stora 4-åring, de “bondade” från första minut men har lite olika behov av gräsintag så jag tyckte det var bra att ha ponnysarna tillsammans i en hage med mindre gräs. Får se om det lägger sig annars får jag tänka om.

Victor red Trixi i torsdags, jag tog henne på töm i fredags, ett bra sätt att se dem röra sig och lära känna dem. I lördags gick hon bara i hagen och idag fick Victor vara med och hoppa för Cissi. Låga hinder för att känna på varandra utan press, hon skötte sig super man ser att hon är en rutinerad dam som varit med ett tag.

Nu börjar Victor känna sig trygg på Barbie och vill hoppa lite högre, hörde honom säga till Cissi att han vill ha banan på 70-höjd idag och gärna några hinder lite högre. Han fick som han ville och det högsta låg på 85 cm. Hon är härlig, hon klipper allt utan minsta tvekan. Känns bra att ha sådana ponnyer. Själv hade jag inte det vilket resulterade i att allteftersom ponnyn stannade blev jag mer och mer osäker och backade av, det var tråkigt för det blev en nedåtgående spiral, det blev inte bättre av att min första stora häst var likadan. Hade jag haft förutsättningar med bra ponnysar hade jag kanske aldrig sadlat om till dressyr.

I morgon har Oscar sagt han ska rida, vi får se hur det går. Han vill men han är rädd och rädsla är inte rationell så även om han ser att hästen maskar sig fram tycker han det är läskigt när han kommer upp i sadeln. Han har sett mig med för många med tokiga unghästar plus några egen upplevda incidenter. Grejar han det inte så får vi hitta en duktig halvfodervärd och Victor får ha två hästar att utvecklas med. Allt löser sig :)

Så kom då dagen D då Trixi skulle anlända. Oscar var jättepirrig och Max ville följa med. En snabb middag efter ridningen och vi kastar oss i bilen för att åka och möta upp transportören. Det var lite extra spännande denna gång för vi hade inte sett henne live. Jag hittade annonsen på Hästnet men jag har åkt på så mycket hästar i mina dagar och väldigt ofta blivit besviken, att åka ner till Kivik för att titta på en ponny hade jag absolut ingen lust med även om det lät bra. Tur i oturen att våra bästa vänner flyttat till Skåne för nu fick tioåriga Lisa göra lite nytta och provrida åt oss. Det gick alldeles strålande och Lisa tyckte absolut Trixi kunde vara en häst för Oscar och för Victor att träna på tills Oscar kommit igång.

Nu har vår “extended family” från London anlänt. Eric och Neca bor mitt inne i London och och går i skolan där, i England är det skoluniform som gäller och inte så mycket natur att leka i så det blir en fin motvikt till storstan med lite hästar och lantluft på skolloven. Lärarna i vår skola är alltid snälla och låter Eric följa med till skolan en dag varje gång han är här. Han är mäkta stolt när han får vara hjälplärare på engelska-lektionerna Smiley smile Självklart ska det också ridas, Eric är lika förtjust som Neca och Victor växer när han får visa dem hur allt ska vara och sen leda dem när de rider.