En liten summering av veckan

Hoppträningen i söndags till att börja med. Någonting har hänt med Victor och hans ridning, det verkar som han helt plötsligt inte räds någonting, tidigare kunde han tycka det gick lite för fort eller att det var lite för högt men ingetdera skrämmer honom längre. Cissi berömde honom för att han verkligen rider mellan hindren.

Cissi höll hindren ganska låga men på slutet fick dom hoppa två hinder där utsprånget låg på 90 cm. Trixi kom lite fel mellan hindren en gång och stannade så Victor ramlade av, han gjorde sig inte illa, landade på fötter, hoppade orädd upp och nästa gång seglade hon över. Det är fantastiskt att se utvecklingen, hur den kommer i trappsteg, denna gång har han tagit ett stort sådant.

Den största och bästa nyheten står nog Oscar för, han har faktiskt har ridit fem gånger nu. Gång nummer två blev han rädd och ledsen och för första gången kröp det fram att han ser hela tiden en bild där hästen hoppar till och han ramlar av. För mig var det en liten aha upplevelse och jag drar mig till minnes en gång för några år sen när jag ska ut på en 3-åring som varit absolut dösnäll de två månaderna jag haft honom. Killarna sitter vid fikabordet vid stallet, tre meter från där jag ska sitta upp. Jag hoppar upp men när jag ska vända hästen får han ett sadeltvång utan dess like och jag som inte var beredd flög som en vante och landade på ryggen. Gudskelov hade jag väst på mig annars vet jag inte hur det gått. Kanske den bilden etsade sig fast på hans näthinna. Glädjande nog hade vi ett bra “snack” och nästa dag när han satt upp sa han att “det bästa jag vet är att rida” Smiley smile Än så länge är det bara skritt men för mig får han skritta ett år om han vill. Så länge viljan finns där, för han är fascinerad av ridningen, kommer jag att leda runt honom.

Idag red Nico och Victor ut, det är Max’s riddag men han får inte ha hjälm på fem dagar. En liten incident hände i måndags.

För fösta gången lämnade vi barnen ensamma hemma på gården, vi skulle på ett möte i skolan som ligger tre minuter ifrån oss.

Max kom med 15-bussen, de tar lilla vattenjeepen, kopplar på cykelsläpet bakom och kör runt Max i det. En lite för snäv kurva, ingen hjälm, Max ramlar ur, slår i huvudet och börjar blöda ordentligt så när vi kom hem 40 minuter senare sitter de i soffan rätt slaka alla tre och hela toaletten var blodig. Så typiskt att det skulle hända när vi var borta och för ovanlighetens skull fanns ingen vuxen på gården. Tur i oturen var det inte så farligt, Max fick åka in och limma igen jacket men i det stora hela kom han lindrigt undan. Learning by doing för både föräldrar och barn...

Nico imponerade idag och sadlade och tränsade själv när jag vände ryggen till, alla remmar på rätt plats och rätt spända. “Hur lyckades du med detta?” utbrister jag förvånat. "Genom att titta på hur du har gjort". Så klart. Klipsk unge Smiley smile

På tisdag ska vi till Ryttis på Livdragonernas Pay and jump på stora gräsbanan! Jag har anmält Barbie till en 60 cm och en 70 cm, Victor vill hoppa högre och det ska han få men vi skyndar lite långsamt. Trixi får också hoppa med på 50 cm. Vill att han ska komma hem med gott självförtroende, vara glad och få längta lite efter de högre höjderna. Han är ju faktiskt bara åtta år.

Som avslutning måste jag bara få berätta om Vreni som nu har kommit. Vreni kom från Schweiz till gården som ung 1954 och arbetade åt Fru Jonsson (pojkarnas farmor) i 30 år! Vreni är en människa som gör avtryck, hon är 84 år och en arbetsmyra utan dess nåde, hon är knivskarp i skallen och har glimten i ögat. Alltid hittar man henne i någon rabatt, alltid är hon barfota och lätt kut-ryggad ser man henne pila över gårdsplan. Hon är insatt i världshändelser, politik och berättar i timmar om hur det var på Anneberg förr. En människa man bara älskar och barnen de viker inte en tum från hennes sida. Dom ligger gladeligen i en rabatt en hel dag eller sitter med i tvättstugan när hon stryker, i timmar sitter de där och bara fascineras av henne. Vi är så glada att ha henne här och Victor har gjort klart för henne att hon MÅSTE åka med på tävlingen på tisdag. Nu ska jag tillägga att allt jobb hon gör här är på helt frivillig basis, hon älskar att vara i farten.

Det blev ett långt inlägg, hoppas ni inte tröttnade! Allt gott