Oscars sköra självförtroende i ridningen fick sig en törn härom veckan och han har tagit ett kliv tillbaka, Trixi blev lite rädd för vår hund som kom som ett skott bakifrån. Hon gjorde inte mer än satte ner alla fyra lite hårt men det räckte för att Oscar fick panik och ville av.

Några dagar senare följde han med mig när jag tömkörde henne på vägarna runt gården, det tyckte han var jättekul så han fick ta en tömkörningslektion för vår instruktör Ninni. Från marken är han inte minsta rädd och tycker det är jätteroligt, så länge han orkar hålla koncentrationen. Det är lite Oscar i ett nötskal, han har alltid varit rädd för det han inte behärskar men kommer han bara över rädslan så är han nästan modigast av alla och gör det minst lika bra som kompisarna. Trixi är helt super att tömköra, känslig och lyssnar på minsta lilla signal vilket gör det hela roligare.

Söndag och SM-final på Sundbyholm, vi åkte dit för att få inspiration, se bra ridning och vad som komma skall. Victor har själv, efter att ha läst om Zack, satt målet att rida SM när han blir tio.

I finalen var det endast en kille i B-ponnyklassen, Philip Svitzer, han var placerad 8:a av 21 starter. I C-ponnyklassen stod Ingemar Hammarström för den bästa prestationen av killarna med sin 5:e plats.

Tyvärr såg vi några ungdomar som inte betedde sig riktigt okej och surt lämnade över ponnyn till en förälder eller hästskötare utan att klappa om den efteråt. Noterade särskilt en, inga namn nämnda, som var missnöjd efter ett stopp, ponnyns skrittades inte av lämnades bara av till pappan precis utanför banan, de stod sedan kvar på samma ställe i ca 30 min tills klassen var slut och hon fick komma in och hämta en rosett. Dåligt! En sak är säker och det är att om mina barn skulle uppföra sig så får de inte min support, där är jag benhård. Klart att man kan bli besviken men kärleken och omsorgen till hästen måste finnas där, jag tycker Jens (Fredricsson) har utryckt det mycket bra i artikeln nedan i Hippson.

Välformulerat av Jens Fredricsson!

Philip Svitzer

Ärevarv B-ponnyklassen

Ingemar Hammarström

Ingemar Hammarström

Hakingträningen idag bjöd på en ordentligt avsittning för Victors del, en riktig rejäl volt över häst och hinder och landade på rygg och slog i bakhuvudet. Tur vi har denna fantastiska hjälm som Peter Langebro på Nipet Horse sponsrat med, den sitter som en smäck och har väldigt mycket stoppning. Bra utrustning ska man inte snåla på det är helt klart! 

Victor var ofokuserad idag, satt och drömde lite emellanåt, det är svårt att få dem i säng när det är ljust på kvällarna, de sover inte jättelänge på morgonen så han var nog lite trött. En dålig anridning, lite vinglig väg mellan hindren, hon blev lite lång och la på en tvärnit. 

Vad härlig hon är vår lilla Trixi, hon har en snäll-barn-ponny växel och en överväxel. Helt perfekt att Victor har en häst att fortsätta utvecklas med när Barbie är borta en tid och för Oscar är det jättebra att känna att han har full kontroll och får jobba för att få henne att komma fram i trav. Haking var tillbaka idag, han har genomgått en besvärlig knäoperation och kom på kryckor för att provträna hos oss, bekvämt att ha tränaren på andra sidan viken :)

Skulle ha en veterinär och hovslagare där också...

Skador på hästarna är ju verkligen sportens baksida och idag fick veterinären komma ut till min 2-åring som hade ett sticksår, ingen bra årstid för sår nu så han blev lite omplåstrad och fick Metacam. Det enda roliga med det var att killarna var med och tittade, de suger verkligen i sig allt! Det mesta händer ju annars när de är i skolan.

I lördags åkte jag in med Barbie till kliniken, hon hade ansträngd andning och "snarkade" när hon åt, kändes så där om hon inte får luft ordentligt. Ner med den där hemska slangen igenom näsan igen men det såg ut som det skulle efter operationen. Svullnaden var inte större än normalt men eftersom hon är så liten blir svullnaden värre för henne än för en stor häst. Veterinären sprutade ner cortison direkt på såret, att spruta cortison muskulärt som man också kunnat göra ökar risken för fång så det fick vara. Nu låter hon normalt igen så det gjorde susen. Puuh. Jag måste vara en utav klinikens bättre kunder...

Max och Cim går stadigt framåt och Cim med sina 20 år har gått in någon slags ungdomsyra för han både brallar och är piggare än någonsin. Max vill gå upp till 90 cm på tävling nu men för att få göra det måste han kunna rida på jämna galoppsprång och kunna reglera galoppen. Idag hade Haking en långsida där de fick variera mellan att rida på fem, sex eller sju språng, planera tempot och räkna sprången. Mycket nyttig övning och en bit på väg mot att kunna rida hindren, inte bara gasa runt.

Victor stod för en avsittning, de skulle träna på att göra halt efter en serie men det ville inte Trixi så hon drog ner huvudet till marken och skakade på huvudet. Sex gånger av sju satt han kvar även om han hängde på halsen ibland.

Max bjöd på tårta efter träningen för en tidigare avsittning, trevligt när tränaren har tid att stanna en stund och tårtan var väldigt god Anna ;)

Så var Barbie opererad, hon fick stanna en natt extra på kliniken, hon var väldigt trött efter op och det var väl lika bra så vi slapp oroa oss här hemma. En bit av stämbandet har alltså bränts bort med laser och om jag har förstått det rätt så gör ärrvävnaden som bildas vid läkningen att området stabiliseras kring den förlamade sidan. Operationen gjordes med laser och hon har just nu alltså ett öppet sår i halsen, hon försökte gnägga när vi lastade ur men det kom bara ett väsande ljud. Fy sjutton, vet bara hur ont det gör att ha halsfluss och det är väl bara en viskning... Lilla gumman Smiley frown

Charlotte som är den kreativa har också en ridande son och har ett gediget CV, hon har bl a jobbat både för klädmärket Rip Curl och SOS. Tycker den blev superfin och den finns i olika färger så man kan matcha färgen på kläder, lite Polo Sport känsla ville jag ha och det tycker jag det blev. Så jätte-jätte-nöjd och största tack till Lotta!!

Igår var det premiär på terrängbanan, Lisa är fortfarande hos oss så hon fick låna Trixi, Max red Cim och så Victor på Barbie. I egenskap av f.d fälttävlansryttare på ponny (SM i Ljusdal 1986 är min största ridsportmerit ;) fick vi Christopher Mac Dermotts välsignelse att rida på Runstens fina bana, annars är regeln att en tränare måste vara med. Det var en alldeles underbar kväll, 27 grader varmt klockan halv åtta på kvällen, klarblå himmel, perfekt ljus för att ta lite fina bilder men så glömde jag kamerabatteriet kvar i laddaren hemma. Surt. Mobilkameran fick föreviga premiären, håller inte riktigt den kvalitet jag vill ha men alltid något att ha att se tillbaka på.

Alla tre hästar stannade på första uppvärmningshindret men vid andra försöket förstod de vilket jobb som förväntades av dem, vilka galet härliga och positiva ponnysar vi har! Vi hade ingen aning om hur Trixi skulle bete sig på terränghinder men jädrar vad hon gick igång, hon tyckte det var superkul, hoppade som en kanon, både hästarna och barnen var uppspelta och i gasen. Riktigt rolig och minnesvärd kväll!

Victor & Barbie: https://www.youtube.com/watch?v=qh1Q3iydmRI
Max & Cim: https://youtu.be/5X9AclHanqs
Lisa & Trixi https://www.youtube.com/watch?v=tMjtRWHWGYM

Nu är det bara fem dagar kvar tills Barbie ska opereras, Victor var lite nedstämd idag, lite orolig för operationen och för att han inte får rida henne på en månad. Men i slutänden blir det bra, det är huvudsaken kom han fram till. Det är härligt med barns funderingar och känslor för hästarna.

Trevlig helg :)

Så äntligen har sommaren kommit! Dunjackan in i garderoben och shortsen fram :)

Igår tog vi en långtur på morgonen, den började med en avsittning i första galoppen, Speedan blev lite glad och bockade. Nico som inte riktigt har balansen för sådant ännu ramlade såklart av men det gick bra, han borstade av sig och satt upp igen. Lisa och Oscar skulle dela på Trixi men det var för mycket hästar och Trixi var lite pigg, jag såg hans panik, han ville bara av så han och jag drog våra cyklar hela vägen över stock och sten och leriga stigar. Oscar fick utan konkurrens dagens tapperhetsmedalj, vi gick nog en mil!

Så äntligen kom Lisa-dagen. Vi ska få rå om vår lilla beridare från Skåne i nästan en vecka!
Jag hade ett möte inne i stan så Johan, min man, fick hämta upp henne. Oscar och Victor sprang henne till mötes och hoppade upp på henne, ett riktigt kramkalas och kärt återseende sen babblade de häst hela bilresan hem.

Lisas mamma och jag är kompisar sen snart 20 år och vi har följt varandra genom graviditeter och småbarnsår. Lisa och Sofia är 10 respektive 12 år och började rida tidigare än Oscar & Victor men så småningom så blev Victor medryttare på deras lilla vita ponny Remme. Lisa blev under några år som en extradotter för oss, hon var inte lika intresserad av att pyssla så hon hängde hellre uppe hos oss när storasyster gnodde i stallet.

Idag var en teoridag för killarna. En klinik- och hovslagardag. Bästa Ida Rehnström var här tidigt för att hinna och sko Blomman och Barbie innan vi skulle till Mälarkliniken och kolla tänder. Oscar & Victor tittade intresserat på och blev lovade av Ida att nästa gång hon kommer och ska sko Trixi så ska de få prova på att spika lite. Klockan tio kom Max som hade aviserat att han ville följa med till kliniken.

Klinikbesök är ju aldrig roligt för det betyder pengar ut men trevlig personal och kompetenta veterinärer gjorde ändå vår dag till en bra dag. För mig är det trevligt med juniorernas sällskap, jag åker alltid själv annars men nu är de så stora att det faktiskt blir till lite hjälp också och man sitter och småpratar lite i bilen. Det var nog inte sista gången de följde med till veterinären.

I onsdags höll jag en liten spontanlektion för Max och Victor i ridhuset. Normalt rider de för någon av våra instruktörer som kommer hit, Max har mest ridit för Haking och inte så mycket markarbete/dressyr. Jag spände in ponnysarna lite för att de skulle få känslan av att ha dem i rätt form men Cims inspänningar var alldeles för långa. En bit in i passet så föll Cim helt plötsligt ner på tygeln och det var helt Max’s förtjänst! Första gången Max red honom på tygeln, jättehäftigt, jag fick också en liten kick av det, man kan bli glad av det lilla ibland! Det är så roligt att följa deras utveckling och när det blir en aha-upplevelse för dem är det extra roligt.
Filmade lite https://www.youtube.com/watch?v=nBXibF5z8b4