Ridning på "Kattrumpan"

Idag blev det långritt, i alla fall för Victors och för "Blommans" min nya 4-årings del. Detta skulle vara dagen då Victor för första gången fick rida ut med mig på “Kattrumpan” ett stort fält på andra sidan Lagnö-vägen. Ända sen i höstas då jag blev av med min häst har han velat rida ut med mig och Kattrumpan har han väntat med spänning att få rida på.

Nu blir det inte alltid riktig som man tänkt sig, den där mysiga turen tog slut när Oscar ringde till Nico och han kom för att leka under tiden vi red. Det var med gråten i halsen han satt upp på Barbie sen var han knäpptyst halva vägen, inte blev det bättre av att han frös.

Det blev väldigt tydligt hur viktigt det är med kompisar. Jag har fått många frågor hur man ska få sin son att hålla intresset uppe, jag tror att ha en kompis att göra det tillsammans med är otroligt viktigt. "Ensam är stark" gäller inte när man är åtta år, att vara så stark i sitt intresse att man hellre rider ut med mamma än cyklar och sparkar vägg med kompisarna hör nog till ovanligheterna i den här åldern.

När sådana här situationer uppstår väljer jag att se till att uppgiften blir genomförd och sen är jag curlingmamma och tar hand om hästen åt honom efteråt så han kan få springa iväg och leka med kompisarna. Det gör jag allt som oftast faktiskt, även om han tycker det är jättekul att hoppträna så drar kompisarna efteråt och där tror jag vi har den stora skillnaden mellan killar och tjejer. Tjejer gillar pysslet efteråt lika mycket som att rida. Rätt eller fel vet jag inte men tids nog kommer han få göra jobbet själv om han fortsätter. Just nu tror jag att jag skulle döda glädjen om jag tvingade honom att göra i ordning allt efter ridturen en sån här dag. Det är inte alltid lätt att vara förälder... Jag får snart se till att det finns hästar till alla tre!