Jag fick ett mail

Jag har haft lite kontakt med Gunilla Falk som är redaktör på Equipage. Fick detta mail av henne idag:

Hej Maria!

Såg något anmärkningsvärt när jag var inne på SRR´s ridlägerhemsida som jag tänkte att du var rätt medie att ta upp detta
(Equipage också men vi är klara med vårt sommarnummer dessvärre)

När du ska söka på ridläger på www.ridlager.se och “välja lägertyp” är ett förslag
Läger där även pojkar är välkomna HUR är detta möjligt? Är pojkar inte ALLTID välkomna. Detta är naturligtvis diskriminering om något. Vill vi tjejer ha det jämlikt så måste vi även titta på oss själva och vilka vi utesluter.

Jag säger som Gunilla skriver HUR ÄR DET MÖJLIGT? Det är ju fantastiskt berikande med en blandning av killar och tjejer i olika åldrar, jag ser bara på dom åtta barn vi har här i stallet mellan 8-12 år, hur kul dom har tillsammans, den äldre hjälper den yngre etc, dom peppar varandra på träning och tävling. Dom lär sig att förhålla sig till personer i alla åldrar oavsett kön, en gemenskap över ålder-, och könsgränserna som man förmodligen inte hittar på så många andra ställen. Där är ju ridsporten unik, inte bara i stallet utan att killar och tjejer tävlar mot varandra oavsett ålder. Vi måste att pusha för att få in fler killar i sporten. Men hur får vi in dom undrar jag?? Cowboy-grupper på ridskolan eller vad?

För att vända på det och se det ur ett historiskt perspektiv, en tid då kvinnorna var sällsynta i stallet, det var presigefyllt och manligt att rida, så var Oscar och Victors farmor först att bryta den trenden.

 “Vera Wicander var först - Året var 1944. Vera var 22 år och utmanade hela den mansdominerade fälttävlanseliten. Bland de 80 ekipagen från hela landet fanns en enda tjej, Vera Wicander från Stockholm. Och hon vann!” (Citat från Ridsportartikel).


Vera Wicander senare Vera Ax:son Johnson var pionjär som kvinnlig tävlingsryttare och var Sveriges första kvinnliga fälttävlansryttare, en dam man inte knäppte på näsan! Varför jag tar upp Vera är för att det är intressant att se hur ridsporten utvecklats över tid. Från att ha varit en utpräglad manssport till att ha blivit i mångt och mycket en “flicksport” i alla fall i Sverige och i de lägre åldrarna. När jag var liten och började på Tyresö ridskola i slutet av 70-talet så fanns det inte en enda ridande kille i min egen ålder. Nu är det en trend som jag hoppas sakta håller på att vända men när jag läser Gunillas mail blir jag lite bedrövad.

Den enorma respons jag fått på detta forum talar i alla fall för att intresset ökar. Alla mail jag fått både i form av inlägg på FB och privata mail talar sitt eget språk. Det finns många ridande killar ute i landet, tyvärr är många fortfarande ensamma i sitt intresse. Det har varit väldigt roligt att läsa alla berättelser även om cirka en tredjedel av dom handlar om killar som slutat för dom blivit retade.


Vera var rätt ensam som kvinna bland dom ridande officerarna men det var hon nog som rallyförare också, hon gillade utmaningar, fart och fläkt och var före sin tid i fråga om ett jämnlikt samhälle.

Vera slutade tyvärr sin karriär som ganska ung och lät inte sina söner bli ryttare, en alldeles för farlig sport sa hon till mig. Hennes dotter Viveca som hon fick i sitt äktenskap med Bo gick tidigt sina egna vägar och skulle kanske blivit något inom ridsporten om det inte var för att hon var så allergisk.

Då Vera gick bort 2009, 84 år gammal fick jag “ärva” några pokaler och planketter från åren 1942 och 1943 då hon var som mest aktiv. Plaketterna har jag låtit rama in och tavlan har nu en plats i köket där alla kan se den, en liten påminnelse om en svunnen tid.

Frilansjournalisten Tina Danielsson skrev en artikel om Vera i Tidningen Ridsport 2003, den kan ni läsa här Vera_pdf_sid1 och Vera_pdf_sid2

Mer intressant läsning om ridsportens historia kan ni läsa på Ridsports hemsida https://www3.ridsport.se/100ar/Varhistoria/

Vera till häst någon gång under mitten av 40-talet.


 

Veras plaketter ackompanjerade av dagens ungdomar :)

Kavallerister. Ett fotografi jag hittade bland Vera foton.