Intervju med Carl Hedin

Carl kommer från en familj där mamma hade egen häst som ung men numera nöjer sig med att rida en gång i veckan på ridskola, pappa gillar också hästar fast på armlängds avstånd. Intresset för hästar och djur har alltid varit starkt för Carl även om ridkarriärens start inte var självklar. ”Jag blev sparkad när jag var med min syster på ridskolan som sexåring och blev jätterädd. Det tog ett år innan jag vågade mig in i stallet igen, men då blev jag fast. Jag red på ridskola tills jag var 12 år och fick sedan min första egna ponny. Mina föräldrar har alltid stöttat mig men samtidigt varit tydliga med att detta är mitt intresse och låtit mig ta mycket eget ansvar.” Lite tokigt har det blivit under resans gång, någon gång köpte de en för svår häst, någon gång var det fel sadel och ibland var träningsupplägget inte optimalt. ”Jag gjorde nog alla de typiska felen man gör som förstagångshästägare. Samtidigt tror jag det har varit till min fördel då jag lärde mig av mina misstag, blev mer organiserad och växte med ansvaret. Det är något jag har igen idag när jag drivet mitt eget företag.”

På frågan om han har blivit utsatt för mobbing svarar Carl. ”Visst har jag fått gliringar och kommentarer genom skoltiden men jag har hela tiden känt ett starkt intresse för min sport och varit övertygad om att det är det här jag vill göra. Varför ska jag låta andras förutfattade meningar hindra mig från att göra det jag gillar allra bäst, att arbeta med djur och tävla?” Han fortsätter med att tala om vikten av att inte bli ett offer, att inte låta sig bli satt i utanförskap utan istället stå rakryggad och bjuda in dem som tycker olika och försöka få dem att förstå. Dessutom upplever han att ridningen blev mer accepterad när han nådde tonårsåldern. ”Då blev jag uttagen till juniorlandslaget, omnämnd i lokaltidningen och skulle få åka till Belgien och tävla, detta tyckte många av mina klasskamrater var häftigt, helt plötsligt blev jag lite “ball” istället. Dessutom var många osäkra på sig själva och med vad de ville göra med sina liv i den åldern. Jag var målmedveten och hade en tydlig vision med livet, då blev man mer respekterad på lunchrasterna.”

Efter en studentexamen från Strömsholms Riksidrottsgymnasium med kombinerad examen inom Ekonomi reste Carl till dressyrnestorn Hasse Hoffmann i Danmark för att vidare utveckla sin ryttarförmåga. Hos Hoffmann arbetade och tränade han under två år. ”Möjligheten att arbeta med olika typer av hästar varje dag hos en av dressyrsportens mest etablerade tränare var en ovärderlig erfarenhet” säger Carl. Efter Danmark arbetade han en säsong i Tyskland på hingststationen Gestüt Bonhomme. ”Det var lärorikt men jag insåg snart att kulturen inom avelsvärlden inte riktigt passaden mig, jag insåg att jag inte fick nog med mental stimulans av att endast sitta i sadeln hela dagen” säger han efter en stunds funderande.

I dagsläget arbetar Carl för fullt med att driva det egna företaget Eques Management AB som arbetar med förädling av dressyrhästar samt försäljning. Dessutom läser han fulltid på Royal Holloway University of London för en Bachelor inom Business Management with Marketing. På frågan hur han får tiden att gå ihop svarar han: ”Det är lite av ett 50/50 upplägg, vinterhalvåret spenderas i England med studier och ett fåtal hästar som reser med över. Somrarna spenderas på den svenska basen i Falkenberg och då är det hästar på fulltid, det är ett jäkla meck för att få allt att hänga ihop men jag sover i alla fall gott på natten” svarar han och skrattar.

Carl på hästen Condamino Humlan f.09 i Falsterbo 2014. e.Damino. Ägare Jenny Magnusson

Även om Carl tävlar på Grand Prix-nivå i dressyr försöker han hoppa emellanåt, han har ridit upp till 1.35 och i år startat några 1.20. ”Jag vill hålla i gång hoppningen men det är mer som min hobby ”säger Carl.” Jag tror det är bra att inte inrikta sig för tidigt och det ena behöver inte utesluta det andra. Hästen jag tävlar i hoppning nu tävlar jag även upp till Intermediere I i dressyr med. Jag tror många dressyrryttare hade tjänat på att lätta lite på tyglarna och våga ha kul med sin häst, det behöver inte betyda att man tävlar 130 eller hoppar höga hinder, en galopp på stranden duger bra också!”
Just glädjen till ridningen och kärlek för hästen är något Carl ofta trycker på. ”Det måste vara kärnan och vi får inte glömma av det när man står inför stressade situationer eller viktiga tävlingar”.” Jag har fått mycket inspiration av världens snabbaste man, Usain Bolt. Han kommer alltid in på friidrottsarenan och utstrålar glädje, spexar och bjuder på sig själv. Det är något vi som vi dressyrryttare måste tänka på, man får inte roligare än man gör det”.

Foto: Lars Alscher 2012.

Målet med ridningen för denna 23åring är glasklart: ”Jag vill bli Sveriges bästa hästmänniska och se till vilka dimensioner jag kan utveckla mitt företag. Jag vill fortsätta utveckla min förmåga som ryttare och hoppas självklart på att få representera mitt land vid mästerskap. Samtidigt älskar jag att arbeta med människor och vill utveckla mina förmågor som egenföretagare och tränare. Drömmen är att en dag bygga upp ett internationellt träningscenter dit människor och hästar från hela världen kan mötas för att träna och uppleva den glädje ridningen ger mig varje dag”. Om det blir i Sverige eller England får tiden utvisa, ”det är nog 50/50 det också” säger Carl med ett finurligt leende.

Carl är en av dom killarna jag kommer att följa och rapportera om här på FB men om du är intresserad av att följa Carls vardag mer ofta är han en flitig användare av Instagram. På @hedincarl finner du dagligen bilder och videor från hans liv som hästkille. Bl a sådana här små roliga klipp https://instagram.com/p/skfCH8PyjL/

Foto: Mhphotos.com.uk