Tömkörning och Barbie bl a
03.08.2015 06:54
Oscars sköra självförtroende i ridningen fick sig en törn härom veckan och han har tagit ett kliv tillbaka, Trixi blev lite rädd för vår hund som kom som ett skott bakifrån. Hon gjorde inte mer än satte ner alla fyra lite hårt men det räckte för att Oscar fick panik och ville av.
Några dagar senare följde han med mig när jag tömkörde henne på vägarna runt gården, det tyckte han var jättekul så han fick ta en tömkörningslektion för vår instruktör Ninni. Från marken är han inte minsta rädd och tycker det är jätteroligt, så länge han orkar hålla koncentrationen. Det är lite Oscar i ett nötskal, han har alltid varit rädd för det han inte behärskar men kommer han bara över rädslan så är han nästan modigast av alla och gör det minst lika bra som kompisarna. Trixi är helt super att tömköra, känslig och lyssnar på minsta lilla signal vilket gör det hela roligare.
Tillsvidare hoppar Victor vidare på Trixi men nu längtar han väldigt mycket efter att få rida Barbie igen. Barbie har stundtals varit het och i början hade han svårt att hantera det men hon är så liten och kompakt och suget mot hindren gör det ändå lättare för honom att rida henne än Trixi. Trixi måste han verkligen rida med sätet och få in i ramen annars blir hon lång och inte så stunsig. Hon har ju gått de högsta klasserna och är en fantastisk ponny så kapaciteten finns där men han är ff så liten och en lättviktare så vi har lite att jobba på. Iofs inte fel att han får lära sig att rida inte bara bromsa. Ovärderlig erfarenhet att ha två ridmässigt helt olika ponnysar.
I morgon ska vi på återbesök till kliniken med Barbie, en månad har gått sen strup-pipningsoperationen, det som skulle vara tiden för konvalescensen men hon är inte bra. Jag har faktiskt en riktigt dålig magkänsla, hon är flåsig hela tiden och man hör att hon andas tungt, hostar en del också. Jag ber till gud att jag har fel, att det bara blev en längre läkeprocess och att det snart går åt rätt håll men hon är inte i kondition för att sättas igång nu i alla fall. USCH. Oroar mig för henne mer än någon av mina andra hästar som haft diverse skador de senaste åren, hon är en sån speciell och mycket kär liten ponny och så väldigt älskad av Victor. Han har en bild på dem tillsammans vid sängen som han ligger och tittar på varje kväll, det är så gulligt.
Det är nu två veckor kvar till skolan börjar, ett långt sommarlov till ända, jag minns när man själv var liten, det var oändligt. I veckan ska Nico, Oscar, Victor och Erik på golfläger, tycker det är bra om de breddar sig lite och inte bara håller på med hästeriet. På sätt och vis blir det skönt när skolan börjar och det blir lite struktur på vardagen igen, läggning 20.30, upp 6.40, ridning fasta dagar. Ebba vår duktiga medryttare tillbaka. Skönt med rutiner.
Håll tummarna för Barbie i morrn!
—————
